Just det. Den 7:e juni kommer jag hem. Skellefteå och jobb över sommaren. Ska jag vara helt ärlig så är jag inte jättesugen. Det är lite sjukt, men jag trivs alldeles för bra i Göteborg för att längta hem till Skell. Det jag saknar hemifrån är världens bästa vänner såklart. Saknar er till döds. Men livet här passar mig så mycket bättre än livet i lilla Skellefteå. Jag vet att det kommer att bli kul att komma hem. Men jag vet också hur rastlösheten kommer slå emot mig som en bomb. Det kanske dröjer en vecka eller två, men sen kommer den. Mitt stora problem i livet har alltid varit den här jobbiga jävla känslan av att det inte händer något. Jag måste göra saker, helst så ofta som möjligt. Hetsiga lilla Sofia, liksom. Och det blir bara värre och värre. Jag vill få ut så mycket jag bara kan av det här livet, vill inte bara sitta hemma och vänta. Önskar ibland att jag kunde ta det lite lugnt. Kanske säga nej till saker, banga en utekväll eller två. Men samtidigt så har den här rastlösheten blandat med en rädsla för att missa roliga saker alltid funkat för mig. Jag har haft så sjukt roligt. Och en Skellefteåsommar kommer också bli kul, visst? Det blir bra det här. Ska verkligen försöka att inte längta tillbaka till västkusten. Bästkusten.

jahaa. den här veckan alltså. motivationen är ej på topp. segt.

det är ganska roligt det där. hur saker bara kan komma över en. ena dagen glad, nästa dag depp. idag kom någon slags tyngd och stress över mig. stress över skolan där allting hopar upp sig innan jul. tenta, grupparbete plus en mastodontuppsats som ska göras under jul. kul. julkul.

detsamma.

1. jag önskar att min förkylning kunde GE SIG NÅN GÅNG! pallar inte mer halsont nu. vill träna träna träna.

jag bläddrade igenom bloggen tvärt och jag måste bara få säga:

- har varit grymt grymt trött idag. Spenderade skoldagen med att kolla Facebook och sista minuten-resor.
- insåg precis hur extremt osocial jag varit den senaste veckan. Vintern får mig att bara vilja ligga hemma i soffan. Förlåt mig vänner.
- men ikväll ska jag i alla fall pallra mig iväg till Bq på myskväll. Längesen jag såg den bruden, så det kommer bli svinkul.

Ikväll, innan jobbet, ska jag förbi Bea och Linas avskedsfest. BU-FUCKING-HU! Sad face på det. Eller alltså, det är ju svinkul att de far och söker lyckan i Stockholm, jag tror de kommer att ha det king, men jag är ju självisk och vill ha dom HÄR! I Skellhell.
Ni är ju mina partypeeps.
Bea och jag träffades när båda var svettiga och arbetade på McD här i stan. Känns som hundra år sen. Jag minns att jag gillade Bea för att hon hade jävligt bra humor. Sen blev vi grannar och då klickade det ju som satan.
Och en till bra grej med Bea var ju att man fick Lina med på köpet! Sjukt skön tjej, som även levererade det smått legendariska sms:et "Dansar du?" på juldagsnatten.
Jasi.
Vi har haft kul.
Ni kommer att vara sjukt sjukt saknade tjejor!

Ja, satan i gatan. Vet ni vad jag upptäckte nu. Det här är inlägg nummer tusen. Det är ganska mycket. Och jag gillar det starkt. Det här är min lilla dagbok, avreagering, kontaktsida, flumställe osv osv.
Älskar att kunna gå tillbaka i arkivet, läsa ett inlägg och direkt känna exakt samma känsla som jag hade när jag skrev det. Båda glada och ledsna inlägg har det blivit. Men mest glada tror jag?
Och det är ju grymt trevligt att jag har några trogna fans också. Fortsätt läs, jag lovar att jag aldrig kommer sluta med mina oerhört intressanta egobilder. Jag vet att det är det ni suktar efter.
Puss och godnatt babes.

- vill jag att min period av pressa-ihop-käken-jättehårt-när-du-sover ska ta slut. Ajaj tänderna. Ajaj huvudet.
- räknar jag ner till min födelsedagsfest (11 dagar kvar, yesyes!).
- har jag satt stopp för alla klädinköp (läs: tightsinköp.). Börjar spåra.
- vet jag fan varken ut eller in.
- tycker jag Bq mfl ska komma hem från London.
- tycker jag om skulptur. Otroligt kul.
- är jag så sjukt uttråkad att jag tror jag går och lägger mig.

Är ju inte så jäkla kul. I don't like it. Jag har, efter mina eskapader till både Norrböle och Kensington, insett att jag klarar mig riktigt bra själv. I London hade jag inte hemlängtan en enda gång. EN ENDA GÅNG. Jag vet. Det låter sjukt, typ som att jag inte tycker om min familj. Men det har ingenting med den saken att göra. Det sjuka är att jag tror att mina föräldrar är bland de MINST jobbiga i det här landet.
Det är bara det att jag mår SÅ SÅ mycket bättre när jag får ta hand om mig själv. Jag är snart 22. Jag har kunnat ta hand om mig själv sen jag var liten.
Vissa verkar vara helt fine med att bo hemma, lyllo er säger jag bara! Mig kryper det i kroppen på.

Så, nu undrar alla varför jag valt att bo hemma nu under mina två terminer på Solvik. Vet inte egentligen, men efter allt flängande i London var jag inte speciellt sugen på att ta tag i lägenhetssökande, packande, flyttande bla bla, bara för att bo där i några månader. Plus att ekonomin spelar stor roll. Slipper ju ta lån. Jag kommer behöva de lånen sen när jag ska plugga "på riktigt".

Ja, jag ville bara få ur mig det där. Så jag kanske håller mig från att tjata om det sen.