Alltså seriöst. Nu ska jag dra till med en patetisk jättejobbigtkärleksgulligull-kliché.
Men jag har verkligen världens bästa pojkvän.
Idag när jag, i min ensamhet, satt och åt middag plingade det på dörren. Och vem stod där, om inte han. Med blommor och choklad.
Första tanken i mitt huvud:
"Shit, har vi något slags årsdagstjafs som jag glömt bort!?"
Andra tanken i mitt huvud:
"Vad har han nu lyckats göra för dumt?"
Men inget av dom skälen var orsaken till den gulliga överraskningen. Han tyckte tydligen bara att jag behövde lite uppskattning.

Love you.