Det känns ju helt megasuperkonstigt att vi ska fara hem om en månad drygt. Vad hände med tiden? Allt har gått så fort.
Jag vill stanna här samtidigt som jag verkligen, verkligen vill träffa alla hemma. Stadsfesten, hello?
Det kommer att bli grymt.

Kanske också är lika bra att fara hem medan man fortfarande har hur kul som helst? Innan man liksom är så jävla less på stället att man kommer hata ordet London förevigt.
I dont know.

Yeah, yeah, allt jag vet är att det kommer att bli kul att komma hem, men förmodligen kommer ångesten komma smygande ungefär fem minuter efter att de sista langos-stånden stängt på festivalsöndagen.