We'll run away together.

Jahapp, efter den 29:e december blir det att göra något annat än flippa burgare och tjafsa med ungdomar.
Känns konstigt att vi ska stänga. Konstígt, lite jobbigt och faktiskt lite skönt. Eller inte skönt (jag har ju trots allt vant mig rätt bra vid att ha ett fast heltidsjobb) men ganska okej på det sättet att nu kan jag göra i sort sett vad jag vill. Det kunde jag i och för sig förut med, men då kände jag mig ändå lite fast. Nu blir det kanske att satsa på någon resa eller att försöka få ett jobb som passar mig lite bättre, som känns mer som jag.
Hur som helst så blir det nog bra.
Det blir alltid bra.

Men damn, jag kommer typ sakna mina kollegor som tusan!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback