Haha, förlåt. Internt.
Nu väntar jag på att Karin, Malin och Danne ska komma. Vi ska ut och svira.
Sandra äter pasta.

Visst har ni saknat mina otroligt informativa inlägg?

Gud, det hugger typ till i min mage när jag går in på den här bloggen och kollar på gamla inlägg.
JAG FÅR SÅ JÄVLA MYCKET HEMLÄNGTAN!

Det är därför jag borde hålla mig borta. Men det är svårt!
Ska börja blogga lite här också, bara för att.
Nu har Malin och Sandra dragit på jobbet, jag har precis ätit frukost och sitter och lyssnar på P3 Populär (SAKNAR svensk radio).
Ska snart dra på lite smink och sätta mig på C1:an mot South Ken. Som alltid. Egentligen kan jag gå till jobbet, tar typ 25 min, men hej jag är lat.

Humöret här går verkligen upp och ner. För några dar sen var det flännflännflänn och idag är det. Ja, typ som på bilden I guess (minus onykterheten)!

Jag fick bara världens lust att blogga på den här bloggen igen. Min blogg, alldeles egna osv.
Ingen jävel kommer väl läsa det, men det spelar ingen roll.

Jag sitter och väntar på att Sandra ska komma hem. Lyssnar på Håkan Hellström (Spotify truly is en bra uppfinning) och helt plötsligt blev jag superemotional. Och nostalgisk.
(Oj gud vad jag blandar svenska och engelska, SKADAD? Ja.)

Men skitsamma, ibland är man lost.
Hejhej.